Det anas ett smått ironiskt tonläge när Hannes Råstam redovisar de vallningar som genomfördes med Thomas Quick på olika mordplatser under nittiotalet. Rättsprocessen framställs som en vårdcirkus med Quick som polisens dramaqueen. En mytoman som åkte privatplan från mordplats till mordplats på en resa genom ett rättsväsende som drömde om att få sin första seriemördare.
Advokater, läkare, terapeuter och poliser klappade händerna.
- Hannes hade en väldigt torr och underskruvad humor, säger Mattias Göransson som var med och slutförde boken.
Mattias Göransson lärde känna Hannes Råstam när han skulle göra en intervju med honom om boken "Fallet Thomas Quick - att skapa en seriemördare" för magasinet Filter. Men Hannes Råstams dödliga cancer kom emellan och intervjun blev ett personporträtt, "Grävarens testamente", nu publicerat som ett efterord till boken.
Under arbetet med artikeln kom de att bli nära vänner.
- Till slut förstod han att han inte skulle hinna bli klar, att han skulle dö. Då blev det mer diskussioner om hur jag skulle redigera färdigt det omfångsrika materialet.
Seriemördarens födelseDen prisbelönta journalisten Hannes Råstam bestämde sig 2008 för att skriva sin första bok, om allt det han inte fick med i sina tv-program om Thomas Quick som i dag heter Sture Bergwall.
- Han trodde att dokumentärerna skulle få större följder, att det skulle startas en utredning och att Quick skulle frias från alla de fall som han hade beviljats resning för. Men nästan fyra år senare är det inte så. Därför skrev han boken, säger Mattias Göransson.
Bokens undertitel lyder "att skapa en seriemördare" och syftar på hur det svenska rättsväsendet i början av nittiotalet var djupt influerat av de nya seriemördarteorier som USA arbetade med. Mattias Göransson tror att det fanns en undermedveten längtan hos den svenska polisen att också kunna avslöja sin första seriemördare.
- Man ville efterlikna USA, men undvek alla slutsatser som FBI hade dragit om hur seriemördare beter sig. Det var som om hela Sverige bara stod och väntade på vår egen seriemördare. Alla ville ha honom - och där kom han!
Kronologiernas mästareAtt Hannes Råstam kunde komma fram till så många nya rön i ett redan så omskrivet fall, tror Mattias Göransson beror på att han var noga med kronologier.
Sture Bergwalls liv strukturerades i ett exceldokument med över 600 poster. Uppgifterna korskördes med varandra. Därigenom kunde han komma fram till fakta som att Sture läste en artikel om ett mord tre dagar innan han sedan erkände detsamma under en terapisession.
- Det som blir läskigt är när Hannes Råstam har korsklippt drogjournalen med terapeutens. Man kan se hur hans psykoterapeut skriver om framstegen i terapin samtidigt som den medicinska personalen har pumpat i honom hästdoser av psykofarmaka.
Vad tycker du är det mest frapperande i boken som inte redan har framgått i tv-dokumentärerna?- Ur Hannes perspektiv var det mest hårresande den vansinniga vårdskandal som uppdagades när han fick ta del av Stures sjukjournaler, egna dagböcker och anteckningar - samt inte minst det bokmanus som hans terapeut hade skrivit på, material som ingen tidigare hade delgivits.
Lite av en besatthet var det väl ändå att till och med på dödsbädden skriva boken?- Visst var det absurt att ägna de tre sista åren av sitt liv åt den här saken, men han ville veta sanningen. Han kunde inte släppa det. Vissa tyckte att Hannes var rättshaverist, en principryttare, men han hatade verkligen den postmoderna inställningen att sanningen är relevant. Han sa alltid att det finns bara en sanning.
Hannes Råstam föddes 1955 och gick bort i januari 2012.
Han var en framgångsrik musiker som bland annat spelade med Björn Afzelius innan han vid 38 år omskolade sig till journalist.
Han fick flera utmärkelser för sina grävande tv-reportage. Bland annat tilldelades han tillsammans med Janne Josefsson Stora journalistpriset 1998 för sin granskning av Osmo Vallos död. 2005 fick han åter samma pris för att han med "... stor integritet igen och igen blottlägger rättsmissbruk och missförhållanden".
Andra kända tv-dokumentärer signerade Hannes Råstam var den om Göteborgskravallerna 2001, samt om den incestdömda Ulf Larsson som sedan blev friad.
I två tv-dokumentärer om Thomas Quick 2009 avslöjade Råstam att den påstådda seriemördaren dömts på felaktiga grunder. De fälldes senare av Granskningsnämnden för att inte vara sakliga, men 2010 fick han Guldspaden för dem, ett pris för grävande journalister som han totalt erhöll fem gånger.
4 augusti 2012 kommer "Fallet Thomas Quick - att skapa en seriemördare" ut postumt. Hannes Råstams bok om fallet Quick sett ur en vårdaspekt, hjälpte vänner och kollegan Mattias Göransson till att slutföra.
Thomas Quick, född Sture Bergwall som han åter heter sedan 2002, är även känd i medierna som Sätermannen. Han föddes 26 april 1950 i Falun.
Under 1990-talet erkände Quick ett 30-tal mord som skulle ha begåtts i Sverige, Norge, Danmark, och Finland mellan åren 1964 och 1993. Han kom att dömas för åtta av dem, trots att flertalet mord saknar vittnen eller tekniska bevis som direkt binder honom till brotten.
Quick har även ansetts skyldig till andra grova våldsbrott, som grovt rån och försök till dråp.
I Hannes Råstam dokumentär om fallet, som sändes i Sveriges Television 2008, tog Quick tillbaka alla sina erkännanden om mord. Sedan dess har resningsansökningar lämnats in för samtliga erkännanden. I dag är han friad från tre av morden.